MJUKISDJUR & HEMADRESSER

Igår kom jag hem till Sverige för några dagar över påsk. Alltså just nu känner jag att det inte finns någonting bättre i hela världen att bo hos mamma och pappa, ha ett fullt kylskåp, ren men(och?) jävligt fuktig luft att andas och spendera tid i mitt fina rum som mamma låter stå kvar (kanske i hoppet om att tiden vänder och jag blir ungmön som aldrig lämnar boet eller hittar en make lol). Jag vet samtidigt att jag hade normaliserat denna miljön efter cirka två veckor och känt likadant när jag åker tillbaka till London igen. Det går så snabbt att vänja sig.

Det är inte så att jag inte trivs i London, tvärtom. Jag älskar den staden och hur jag haft det där i snart ett läsårs tid och det känns inte det minsta jobbigt att det skall vara så i två år till. Det är väl bara att jag någonstans också tänker tanken att ’fan vad skönt det hade varit att faktiskt slå sig ner någonstans’. Någonstans som i typ Majorna. Eller Kålltorp. Eller var-tusan-som-helst. Någonstans dit jag hade kunnat ta alla mina ägodelar och göra ett hem till mitt. Nu har jag liksom ett rum här med massa saker i som jag älskar med som jag aldrig fått plats med i London. Sen har jag London, som är en stad jag älskar men som jag eventuellt kanske inte ser mig själv bo i permanent i framtiden. Jag vet inte. Sen har jag ett helt bohag redo i pappas garage: jag har liksom allting till ett hem förutom en soffa. Vilket är rätt sjukt. Men för ett och ett halvt år sedan så tänkte liksom jag att jag skulle bo någonstans i Göteborg, jag kikade på andrahandskontrakt och köpte begagnade stolar. Tre månader senare kom jag in på King’s College London. Ytterligare 10 månader senare sitter jag här. Nu vet jag inte ens om matten med månaderna gick ihop men jag bryr mig inte så mycket och orkar inte räkna. Ni förstår min poäng. Livet vänder så himla fort. Ibland älskar jag det, ibland längtar jag till någon form av stabil vardag.

Men det är inte skitlätt att vara 23, vilja och förväntas vilja upptäcka världen och samtidigt känna att det hade varit jätteskönt att få en fullständig känsla av ’hemma’ någonstans. Nu kallar jag Hallbjörtorp för hemma, London för hemma och jag köper inte ens själv att jag känner mig hemma på någon av ställena. Eller inte att det är mitt hemma riktigt. Hos mamma och pappa kommer jag alltid känna att jag är hemma såklart, men jag vill ha mitt egna hem också. Även om jag bor i London nu så hyr jag ändå in mig i en lägenhet i en stad i ett land vars politiska ställning kan komma att slänga ut mig när jag studerat klart. Jag bor i en stad där jag inte riktigt har några band som nödvändigtvis behöver hålla mig kvar när jag är färdigpluggad. Så även om det är lite vrickat att tänka så långt framåt, även om jag vill vara en carpe diem-are och så vidare, så känner jag ändå att det finns någonting i mig som känner att det är lite frustrerande att inte ha någon självklar bas.

Det känns lite ibland som om jag lever i en resväska eller två. Det är åtminstone i den formen som jag packat ner mitt liv och flyttat till ett annat land i. Jag har en hel garderob, en hel möbeluppsättning och hur många fina saker som helst som står kvar i ett hus i Sverige som jag egentligen flyttat ut ur. I sommar skall jag hyra ett rum i ett hus i Marstrand och då kan jag då rakt inte göra någonting till mitt. Det är lite nomad-liv modern style över det hela. Ibland jätteskönt, ibland jättefrustrerande. För det handlar liksom inte om en termin eller två. Det handlar om tre år av mitt liv. Det är inte tre år jag känner att jag slänger bort, men det finns ändå någon form av ’jaha och sen då?’-känsla över det som jag inbillar mig är starkare för mig än för vissa andra kanske. Jag undrar 1. Vad ska det bli av mig? 2. I vilket land ska jag bo? 3. Hur skall jag kunna bo där? 4. Skall jag kunna göra det till mitt hem? 5. Hur länge stannar jag där? 6. Hur snabbt kommer jag flytta mig därifrån? 7. Kommer jag jobba med juridik eller internationella relationer? Och nu när jag skriver dessa frågor så inser jag att jag borde skärpa mig och inte hävda att inte alla studenter känner så. Klart de gör. Förlåt du student som läste min mening för tre meningar sedan där jag fick det att låta som om mina bekymmer är extra bekymmersamma. Det var fel av mig. Men jag antar att jag även vet med mig om att jag pluggar internationellt och vill jobba utomlands. Så den där ’hemma’-känslan som delar av mig letar efter kanske är mega-långt kvar tills jag upplever. Och jag pluggar två utbildningar. Så jag vette tusan inom vilket område jag landar i. Gah. Framtiden. Tanken på dig är både det mest inspirerande och förödande som finns.

… Så därför, nu när jag sitter här, med alla pluggpärmar jag inte ännu öppnat men ett påskägg som både är öppnat och uppätet, så tänkte jag att jag skulle visa upp en bit av vad jag definierade som hemma 100 % fram tills förra hösten. Mitt rum i Sverige som mamma så snällt låter stå kvar. Jag älskar detta rummet med hela mitt hjärta vilket många andra troligtvis inte skulle göra med tanke på den blandade kompotten inrednings-mässigt. Haha speciellt shabby-chick-anhängarna. Tur att smaken är som baken för jag rör inte ett vit, sandpapprat objekt med skrivstil på. Däremot tyckte jag (läs mamma) visst att de där fula, klassiska IKEA-möblerna var en hit där någonstans runt 2003. De är inte klockrena kanske, men jag har ju bott härinne sen jag var typ 12 och det gäller ju att reppa den svenska medelklassfamiljen osv.

IMG_5339

IMG_5342Jag kan ju uppenbart absolut ingenting om inredning, men jag tycker att jag lyckas lyfta fram min personlighet ganska bra när jag går loss lite grann. Mitt rum här och det i London är båda två i stilen ’en clown har spytt här’ men jag gillar det!

IMG_5343… typ såhär: svinfula kaktusar i roliga burkar. Det finns liksom ingenting som skriker skandinavisk minimalism men jag tycker jag lyckades asbra. (För den uppmärksamma ligger tre Harry Potter-böcker och trycker bredvid – viktigt).

IMG_5345Jag hoppas inte att mitt sätt att dekorera mina rum uppfattas som någon form av inredningsmässig kulturell appropriering. Isåfall kommer jag nog försöka skylla ifrån mig på det faktumet att det är en opassande mix sett ifrån precis varenda liten vrå på denna jord då jag (om än osmakligt) mixar IKEA-möbler med kuddar från Indien, en och annan elefant-staty från Uganda, USA-gjorda Voluspa-ljus och antikviteter från Storbritannien.

IMG_5346Här är några målningar jag gjort. Har legat lite i lä med skapandet det senaste. Ser mig själv sitta på en klippa i sommar och pensla som om jag vore självaste Monet, men det kommer säkert sluta med några blyertsdrag i ett Yatsy-block på sin höjd.

IMG_5347Jävligare än så här blir det nog inte: en snowboard som stått och dammat av icke-användning de tre senaste åren, en mix av tavlor utan färgenhetlighet eller tanke, lite George Jensen-investeringar från Royal Design och mjukisdjur. Det oklara, toviga snö-odjuret är från OS i Vancouver och jag fick den från min första pojkväns pappa. Det är jättefult men jag har alltid älskat OS och hans pappa älskade nog mig. Den andra är en nalle jag fick på min dopdag. Jag minns att jag var runt 5 när jag ville döpa den och jag tänkte ’Åh han skall heta Linus för jag är kär i Linus’, så det fick det bli. Killen jag var ’kär’ i hette dock inte Linus utan Tim. Det kom jag på cirka 5 år senare men nallen fick behålla sitt namn ändå. Kärlekslivet <3

IMG_5348

IMG_5350Jag fick dille på musikspelare för några år sedan och snöade in mig på att jag var tvungen att ha en sån här. Sagt och gjort, envis som jag är, letade jag land och rike runt (inte riktigt men) och hittade den på Smålandsauktioner online. Alldeles för billig för en fungerande His Master’s Voice reste den från Småland till Bohuslän till ett rum där den tar upp cirka jättemycket yta.

IMG_5353Denna såkallade pigtittare (jag har inte kommit på det ordet själv, nej) är också lite till åren, men hur ball?! Jag hittade den i mormors och morfars källare och använder den som smyckesskrin. Bredvid står även det absolut första blomsterbudet jag någonsin fått. Det var inte från en beundrande man men från en beundrande farmor but still, blomsterbudsoskulden är tagen så nu är det bara att skicka på alla fans där ute. :):)

IMG_5356

17902936_10155982228212699_384709278_oSlutligen: Blair Waldorf-glasunderlägg jag gjorde för några år sedan. Eftersom mitt rum, min stil och hela jag ju skriker Manhattan-brud med Chanel-väskor. Kanske inte riktigt, men mitt alter ego är nog lite som Blair Waldorf ändå och jag älskar henne. Och vänner, med det säger jag xoxo.

HEMMA HOS MIG

För en gångs skull tänkte jag inte skriva så himlans mycket utan visa lite bilder på hur jag bor istället. I denna lilla pärla bor jag tillsammans med Rebecca, som jag känner sedan vi gick i musikklass tillsammans på högstadiet. Våra vägar korsades igen när jag flyttade till London där hon bott sedan 2,5 år tillbaka och vi båda behövde hitta ett place i London att slå oss ner på. Jag fotade lite för en tjej som skall hyra mitt rum i sommar idag så tänkte att jag kunde dela med mig av bilderna (tog ju bara cirka ett halvår innan jag faktiskt tog mig tid att fota mitt hem här). Såhär har vi det:



Husets entré.

En liten bit av badrummet. Inte lätt att inte synas i alla speglar här när en ska fota… Gömmer mig bakom vår lilla djungel här. :):):)

Från köket och in till Rebeccas rum.


Observera vin-förrådet(!!!). Viktigaste i hela läggan ungefär.

Stoltheten jag känner över denna fotovägg(!). Den är fan bra.

Nu äntrar vi mitt rum här…!

 

Kort och gott; så här har vi det!