PARISFREDEN & KRITIKERN

Idag skall jag spendera precis hela dagen med att försöka skriva en 3000 ord lång uppsats om Parisfreden 1919. Hur jävla rolig låter den på en skala mellan dammsugning och Rickard Olssons själv-antändande torra skämt i Vem Vet Mest. Detta är det sista jag måste bocka av innan min månad av tentaplugg börjar. Jag har alla mina 4 tentor i maj och jag är rätt nervös. Jag vet att jag kan detta, jag har fallenhet för det på ett annat sätt än vad jag upplevde med juridikstudierna och att jag förmodligen hade kunnat lösa godkänt på de flesta av tentorna om jag tvingades sätta mig ner och skriva dem typ nu. Men jag har haft oflyt med tentor tidigare och det är trots allt skitstressiga situationer där vi inte har några böcker men skall minnas namn, årtal, teorier, 4 olika områden av studier och där jag samtidigt hoppas och siktar på högsta betyg. Jag vill verkligen gå ut med en First Degree här, hur muppigt det än må låta att ha det målet. För det är inte så många som går ut med högsta betyg här. Jag antar att jag vill vara lite bättre än majoriteten. Juriststudierna för mig var under mentaliteten ”äh, betygen är inte allt, livet betyder mer” och jag håller fortfarande med om det. Men här är liksom mitt liv studierna på ett annat sätt. Det är en så himla mycket större del av livet här och någonting jag genuint brinner för, så den där inte så lilla ambitionen som jag både älskar och hatar hos mig själv smyger sig på. Den är fortfarande under kontroll dock. Jag går inte ner mig totalt av ett mindre bra resultat, än iallafall.

I ärlighetens namn är till och med den läraren som gett mig det överlägset sämsta resultatet i år min favoritlärare. Vi har haft henne, Jenny, som IR Theory seminarie-ledare och både den gruppen på cirka 15 personer och hon har varit fantastisk. Vi i gruppen har setts på barhäng flera gånger och tagit kaffe efter våra seminarium för att vi vill fortsätta diskutera. Vi håller absolut inte med varandra men det funkar liksom ändå. Det är troligtvis just därför vi funkar så bra överhuvudtaget. James har blivit gruppens liberal (i mina ögon en utopisk Västerlännings-lover), Anton är den skiftande funderaren och jag skulle väl säga att jag definierar mig någonstans mellan postmodernist, konstruktivist och den 100 % mest kritiska i gruppen. Allt är så jävla vitt, manligt, eurocentriskt, amerikanskt och jag kritiserar precis allting. Det kan ju låta jättemörkt, tragiskt och kontraproduktivt i en värld som alla hoppas på skall bli bättre, men jag tror bara att det är viktigt att vara kritisk till maktordningar för att det någonsin skall kunna bli bättre på riktigt. Och jag tror att det finns gränser för hur bra saker och ting kan bli i den kapitalistiska, liberala ordningen som vi har idag. Är jag någon form av kommunist? Marxist? Tycker jag att vi skall återvända till grottmänniskalivet? Asså jag har absolut inga svar, för jag är som sagt mest bara kritisk till allting. Störande va. Jag ser det som min roll i livet att ifrågasätta så att allting inte bara får rulla på utan reflektion. Jag vill tro att sådana irriterande, ifrågasättande människor som jag behövs också.

Vi köpte hur som helst en present till Jenny inför vårt sista seminarium för att hon är så himla bra. Hon blev så glad och emotionell att det liksom nästan blev awkward för oss alla haha. Även om jag blev svinirriterad på att jag inte fick ett toppbetyg på min uppsats av henne så älskar jag henne som lärare ändå. När jag var yngre blev jag grinig på lärare som inte gav mig toppbetyg, men nu blev jag mest grinig på mig själv och min prestation faktiskt. För jag har lärt mig så fruktansvärt mycket av hennes seminarium under året så jag känner mig ändå rätt förberedd på just den tentan. Historian är det däremot sämre med. Parisfreden, vad hände? Vad var du? Vem är du? Istället för att läsa om den tenderar jag att plocka upp Cynthia Enloe som jag redan läst massor av. Men nej, trots vårvärme och måndagspepp så är det dags. Detta inlägg sa absolut ingenting och är säkert ett sådant jag kommer titta tillbaka på och tänka ’alltså, varför?’. Så, Parisfreden, här kommer jag.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *