SJÄLVDESIGNERADE MODEKOMMENTATORER

Det här mer personlig stil. Jag är så tacksam att jag idag skiter blanka fan i vad jag klär på mig, att jag är trygg i mina val av utstyrslar och att jag inte följer en mall för vad en bör ha på sig/vad som är inne respektive ute eller lägger värdering i vad andra tycker är snyggt. Det är så långt ifrån Johanna 16 år, som var så ’medveten’ om vad andra tyckte och tänkte (eller iallafall gissade vad andra tyckte och tänkte).

Det är mycket som skall till för att en skall känna sig trygg i det där dock. Sociala medier, i synnerhet Instagram, kväver oss med normer för hur en bör se ut. Vi kväver varandra i det där. Det är så paradoxalt att vi lever i en värld där vi har den materiella möjligheten att se ut precis hur vi vill men ändå känner oss tvingade att hålla oss till de begränsade ramarna som vi tänker att andra satt upp för oss och vårt individuella uttryck.

Jag vet inte hur en bygger upp en tillräckligt stark gard för att stå emot det där. En kan nog inte göra det till fullo. Jag tror vi är för medvetna om varandra och för måna om att passa in i ett sammanhang. Även om jag kan ta på mig mycket konstigt och rocka det så gott jag kan så har jag ju ändå en sminkning och en frisyr som håller det inom ’ramarna’ för var som generellt kanske anses ’vanligt’. Men jag tycker ändå att jag lyckats bygga ett såpass bra självförtroende att jag kan ta på mig det jag tycker är snyggt utan att ha sett det på någon annan, och utan att fundera på om någon annan ens kommer att tycka att det är lika snyggt som jag.

Men så kommer ibland det här fenomenet med självdesignerade modekommentatorer upp. Folk som tycker att de har befogenhet att kommentera utseendet på andra av någon oklar anledning. Kanske för att vara roliga, kanske för att må bättre själva, kanske utan någon egentlig anledning mer än att vi är så indoktrinerade i det här med utseendefixering på alla håll och kanter. Häromveckan fick jag till exempel höra från en man att det såg ut som om jag hade pyjamas på mig. Jag tycker personligen att de kläderna är bland de coolaste jag äger. Jag fattar att min stil inte är helt enligt ’normen’ alla gånger och jag tycker att det är skitkul att sticka ut lite. Det gör inte mig någonting egentligen att någon annan går runt och tänker att jag ser ut att ha på mig en pyjamas. Det förbluffar mig bara att det är någonting en också känner att en behöver ventilera. Ett ytterligare exempel på detta var för ungefär ett år sedan, när min dåvarande roomies pojkvän lade kommentaren ’Are you going to a grudge party?’ när jag hade tagit på mig en svart jumpsuit och var redo att dra på fest. Det skall väl läggas till att han är såpass modemässigt insatt själv att han refererade till en skräckfilm snarare än en klädstil (vilket jag misstänker var vad han syftade på egentligen) men ändå. Det är heller inget fel i stilen grunge, men det är en rockstil som jag inte syftade till den kvällen. Jag siktade liksom inte på stilen: ”characterized by durable and timeless thrift-store clothes, often worn in a loose, androgynous manner to de-emphasize the silhouette” (Wiki). Jag hade liksom på mig strassörhängen till. Classy as hell, i mina mått mätt.

Oftast har jag fått sådana kommentarer av män, män som jag inte känner tillräckligt bra för att de skall veta om jag tycker att de är roliga eller inte. Tjejer är generellt mycket mer öppet positiva över att jag ’vågar’. Jag känner mig helt enkelt mycket mer säker på att kvinnor gillar att jag sticker ut än att män gör det. Det kanske har att göra med att klädval kan tolkas som ett statement för vad en vågar ta sig ann, och att icke-normativa val på den fronten talar för ett självförtroende hos mig som känns hotfull för i vissa andra. Men jag tror också att vi har olika stort ”intresse” av att lägga oss i hur andra ser ut. Personligen kan jag verkligen inte bry mig mindre om vad en människa väljer att klä på dig. Visst kan jag tänka att det inte är någonting jag skulle ha valt att ta på mig själv, men allvarligt. Hur kul är det om alla ser likadana ut. Och hur fruktansvärt viktigt kan det möjligtvis vara att informera en bärare av ett klädesplagg ser ut som ett rockigt, trasigt lakan, en pyjamas eller är ’för’ mycket/lite/tråkigt/galet.

Jag antar att jag mest bara är tacksam att jag inte brukar gå runt och reflektera över det där med hur andra väljer att se ut. Ännu mer tacksam är jag över det faktum att jag inte bryr mig om de få negativa kommentarer som ibland läggs utan minsta anledning. Jag suger åt mig av de positiva istället. Och ibland tar jag på mig den fulaste men kanske roligaste enhörningströjan i världen för att illustrera hur få fucks jag ger åt meningslösa åsikter om hur jag bör se ut.


Jag i min pyjamas!!!


Denise och jag, som har KUL i min pyamas!!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *